OM ATT LIGGA MED NÅGON FÖR ATT SLIPPA VARA ENSAM.

Min vän rätar på ryggen där hon sitter och stirrar ner i sin mobil. Då vet jag att hon har fixat ett haff för kvällen. Klockan närmar sig tre, men jag vill inte att kvällen ska ta slut. Inte för att det finns något mer att hämta, snarare för att jag inte vill gå hem och vara  e n s a m . Det jävla ordet som har ekat i mitt huvud och den jäkla känslan som har skavt i mig sedan den dagen i våras då det gick upp för mig att jag är nästan den enda jag känner som är singel.

E-n-s-a-m.

Plötsligt får jag också ett sms från en snubbe jag har legat med några gånger, men som det aldrig varit bra med. Eller, när jag tänker efter - en gång var det nästan tillfredställande, men det berodde mer på mina egna fingrar än hans effort i sängen.

"Är du ute?"

En lättnad sprider sig i kroppen och suddar ut rädslan av att spendera natten  e n s a m . Fastän jag tänkt "vafan, inte igen" varje gång jag vaknat upp i bakfullt tillstånd och sett att han legat där bredvid tänker jag för mig själv "han är ju ändå ganska..rolig..ändå.." och vi möts upp. Han tar sin hand i min och jag känner mig bekräftad och tänker på en scen ur "Nick and Norah's infinite playlist" där en kille snackar om "I want to hold your hand" med Beatles och hur den låten beskriver helheten - en vill bara ha någon att hålla i handen.

Jag lyssnar inte på ett ord av vad han säger på vägen hem. Av erfarenhet vet jag att jag inte hänger med i något av vad denne snubbe pratar om ändå, för han är helt och hållet en alien. En av de mest svårplacerade personerna jag någonsin har stött på, men han är säkert harmlös. Vem vet, vi känner ju ändå inte varandra ett piss då vi aldrig har haft ett enda samtal med det minsta spår av intellekt inblandat. Samtidigt är det inte intellekt jag behöver i natt, utan att slippa vara  e n s a m . Vad som helst för att den känslan inte letar sig in i bröstet igen. Så jag spelar intresserad av hans snack för att han inte ska genomskåda mig och gå hem. Boostar hans ego. Ungefär som att ge godis till en hundvalp så att den inte ska lämna en för andra roligare äventyr.

Vi hamnar i sängen och jag minns genast varför jag har bestämt mig gång på gång ångrat de ligg vi har idkat. Vi har ju fan ingen jävla sexuell kemi över huvud taget. När jag ligger där och stirrar upp i taket undrar jag om han inte uppfattar hur jävla osynkade vi är. "Tycker han verkligen att det här är bra?" När jag suckar måste han uppfatta det som ett stönande för jag märker i hela hans kropp hur exalterad han blir av den missförstådda bekräftelsen.

"Hur fan kunde jag hamna här igen med honom? Livet är fan för kort för sådan här besvikelse! Är det svett som rinner nedåt hans lugg? Kommer droppen träffa mig i pannan? Fan, vad det här är tråkigt! Borde han inte vara klar snart? Ska han verkligen satsa på en rekordtid utöver de vanliga 15 minuterna just i natt?" Tankarna är det enda som underhåller mig nu när han kämpar på - sprickorna i taket kan jag redan utantill efter att ha stirrat uttråkat på dem för många gånger.

Tillslut är han klar och jag somnar så långt bort jag kan på min sida av sängen. När jag vaknar tidigt nästa morgon skiner solen in genom fönstret och han har redan stuckit. Jag ler av lättnad trots min bakfylla och jag har aldrig varit så tillfreds med att vara  s j ä l v .