19 FEBRUARI

VAR HÄLSADE!

Jag är tillbaka med ett inlägg jag började skriva på för ett tag sen, men som inte blev klart förrän nu. Det skulle vara kul om jag någon gång får tillbaka min blogglust, eller hur? Men än så länge får ni nöja er med den här lilla resumén på vad som har hänt i livet mitt:

1. MY DEPRESSION BRINGS NONE OF THE BOYS TO MY YARD

Nån gång i slutet av november gick jag till en känslokall läkare och gjorde nåt slags depressions-quiz. När jag frågade läkaren om hur det gick sa hen bara "jaja, du vet ju själv hur du mår", sen fick jag antidepp och gick hem. Efter ett telefonsamtal med en kurator, som hade tillgång till mina journaler, fick jag bekräftat att jag har en depression.

Så nu har jag käkat medicin i några månader och det har varit som en hel biverkningscoctail med panikångest, skakiga händer, helt fucked up mage, sömnsvårigheter, högljudd hjärna (?) osv. För ett tag sedan mådde jag helt toppen i två veckor för att sedan gå tillbaka till upp-och-ner den här veckan. Dessutom är jag så jävla trött!? Att ta tag i sitt eget mående och sina tankar är så inihelvete utmattande att jag vissa mornar inte känner ett endaste spår av min gångna natts sömn.

Med en av mina kuratorer (som jag har gått hos en längre tid) diskuterar vi min kritiserande hjärna och mina singelkomplex. Hon har även gett mig killförbud tills jag mår bra igen, så jag är basically Jessa i Girls nu:

2. EVEN

(okej, vet att det inte är superaktuellt längre att snacka om SKAM, men jag började ju skriva det här inlägget för typ 1,5 månad sen så get over it)

Mitt stundande killförbud behöver nödvändigtvis inte exkludera de som är helt omöjliga att få (även om det är sorgligt också när jag tänker efter) som t.ex. fiktiva karaktärer. Jag är HELT JÄVLA KÄR i Even i SKAM. Ibland tänker jag på honom som att han är en riktig person, undrar hur hans dag har varit och vad han ätit till middag.

Så ni vet.

3. MANDA DA LAMMKÖTTHUNTAH

De två punkterna ovan leder oss fram till denna tredje punkt om ett komplicerat inslag i mitt singelliv/kärleksliv bla bla. Jag har kommit på att jag är fan en lammköttsjägare. Utan så mycket jakt, förvisso. Hur som helst är denna insikt svaret på mycket, men också så jävla ologiskt. Eller hela min love-ekvation är helt ologisk. Jag vill ju ha en vettig, snygg och rolig person. MEN jag gillar killar och attraheras av lammkött som är 20 (hoppas jag i alla fall! är de yngre än så är jag fan mer patetisk än jag först trodde) Ingen med den beskrivningen (kille + lammkött i tjugoårsåldern alltså) passar in på vettig eller rolig. Förutom Even då.

HUR LÖSER JAG DETTA?!?!?!111 Mina singelkomlex säger ju att jag inte vill vara ensam hela livet. Går det att ändra hela sin hjärna eller finns det vettiga lammkött? Finns det ens vettiga killar?

Hur som helst, om du känner ett vettigt lammkött, mejla mig.


Slut på livsrapporten. Hur har ni det? Finns det en endaste kvar som läser här? Ta hand om er, snart är det vår!!!