Är totalt upp över öronen förälskad i Amanda Jenssen just nu efter hennes cover av "Calleth you, cometh I", vilken är en av de finaste låtarna jag vet.
Den får en att känna sig lite mindre värdelös och töntig när en har fakkats upp i hjärnan av tillsynes skitsaker. Och den gör det okej att små saker känns mycket.
Enough of deep shit, nu signar jag ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar