Nu tänkte jag dela med mig av mina svar på frågorna i inlägget om mensvärk. Innan någon skriver någon kränkt kommentar om hur äcklad hen blivit av att läsa detta varnar jag för att ganska detaljerad beskrivning av diverse kroppsvätskor förekommer i detta inlägg. Känner du att du kanske kommer tycka att det är äckligt? Scrolla neråt till nästa inlägg.
Ni andra, här kommer mina svar:
1. Har du ofta/mycket mensvärk? Hur påverkar den dig i vardagen/livet?
När jag var tonåring hade jag värk vid varje mens. Oftast var den förjävlig någon gång under de två första bloddagarna, typ att jag kunde vakna mitt i natten av att jag grät och inte kunde röra mig. Det har också hänt att jag har kräkts pga livmodern har lekt självdestruktiv. Minns att jag brukade ringa mamma, som sov två rum bort, för att hämta alvedon åt mig eftersom jag inte kunde resa mig upp.
Efter att jag började med p-piller har jag inte mensvärk lika ofta, och det är allt färre gånger som den känns för hemsk. Nu är den mer molande. Ibland kan jag få riktigt ont, men då hjälper oftast en värktablett. Ett mönster jag har märkt på senare tid är att ju mindre mängd jag blöder desto mer mensvärk. Och då livmodern beter sig som värsta VAGINA FALLS har jag nästan ingen värk alls.
2. Hur kändes din allra värsta hittills upplevda mensvärk? (Alla detaljer, skräckberättelser och blodigheter är varmt välkomna.)
Min värsta mensvärk hittills ägde rum i somras i en högsommarvarm lägenhet. Jag vaknade på morgonen av lite molande smärta, som blev värre och värre. Tillslut klev jag upp och gick på toaletten pga kände ett främmande behov av att behöva "krysta ut" det onda blodet ur min livmoder. Det kändes som att mensen hade utvecklats till djävulen hen-self i min kropp och att den m å s t e ut. Resultatet blev att jag gjorde nummer 2.
Mitt i da poo:ing blev jag genast illamående och fick resa mig upp för att istället spy, och spy, och spy. Efteråt hade jag som följd en toalettstol att rengöra, men höll på att svimma mitt i städningen. Där ställdes jag inför två val: 1) ta mig till rummet intill där mitt ligg utan livmoder som inte kan tänka sig hur ont mensvärk kan göra och hinna svimma innan jag hunnit bli förstådd eller 2) gå till mina tjejkompisar som sov ett rum längre bort och kanske hinna bli förstådd, hjälpt och kanske slippa svimma. Valde numero dos.
Så jag tog mig in hos mina kompisar och förklarade att antingen kommer jag att dö eller svimma pga mensvärk och att de måste hjälpa mig. De vaknade, tog sig upp ur sängen, hjälpte mig att lägga mig och hämtade superstark värktablett (som en av de hade kvar efter en fotoperation) på seriöst en millisekund. Sedan somnade jag väldigt lätt nerdrogad.
Det enda fina i den här historien är att så många med livmoder har upplevt mensvärk och vet exakt hur ont det gör att de kan agera snabbt rent instinktivt när en håller på att kollapsa av det. Ett fint osynligt band mellan livmoder-ägare helt enkelt.
3. Har du något riktigt kick ass tips för att bota mensvärk?
Så länge en inte har turen att ha en vän som nyss har opererat foten och är utrustad med dundermediciner så är mina bästa tips:
- 2 alvedon + 1 ipren
- ONANERA!
PS. Än är det inte sent att för er att svara på frågorna också! Era svar kommer att publiceras i inlägg framöver! Posta era svar i kommentarsfältet här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar